Tänkvärt..

Den hittade jag på nätet och det är en sanning att ta till sig.

Linda 

Spåkulans svar...

När jag tittar på framtiden känns den ljus och glädjefylld. Jag har satt mig själv i den rörelsen att allt jag gör ska vara till godo och det är det jag får tillbaka. Jag skapar min väg och varje dag sänder jag ut att jag lever mitt drömliv. 

Och skulle jag be till spåkulan att få en bild på min dröm skulle jag nog bara se en spegelbild för om inte detta livet är ett drömliv vad skulle det annars vara?

Linda

Att glädjas med min dotter

Jag stiger upp först av alla, gör en kopp kaffe samtidigt som jag öppnar dörren och låter den friska luften strömma in i mitt kök. Barfota går jag ut, sätter mig på trappan och andas. 

Låter mig bara vara här och ingenstans. Känna att jag inte är ensam fast jag är själv. Jag lyssnar och tackar för dagen som kommer. Jag tackar för det finaste jag har, min familj, mina föräldrar och syskon. Fylld av kärlek möter jag min dotters blick när hon kommer ut helt nyvaken. Som alltid när jag har min stund är det hon som kommer först som hon vet och vill vara del av det.

Och det gör mig så lycklig att få dela dom stunder med den finaste som går på jorden just nu. Min dotter...

Linda 

Jag lär mig att släppa taget

En av mina sämre sidor är att jag har lätt att bli frustrerad. Lätt att bli otålig när saker inte faller på plats. Inget jag är glad eller stolt över.

Jag har ett kontrollbehov men lär mig för varje dag att släppa taget och acceptera saker som dom är. Allt kan jag inte påverka och ska inte göra det heller. Vissa saker måste få ordna upp sig själv. 

Vissa saker behöver gro utan att jag är där för att se vad som händer.

Vissa saker får mig att bli effektiv och en som får saker gjort. 

Vissa saker kan jag nu välja och stå en bit bort från och titta på, iaktta för att se om det verkligen är som jag tror att det är. 

Men min lärdom är att allt inte handlar om mig, allt är inte menat till mig även om det är jag som står på mottagarens sida. Vissa saker kommer till mig för att jag själv ska få uppleva andras hinder och låta dom gå via mig. Den är svårast.

Men jag tänker släpp det, hur farligt kan det bli. Allt är som det ska vara.

Idag fick jag den erfarenheten igen och jag ger mig själv en klapp på axeln och säger bra gjort.

Linda

Sandslott som livssyn

Jag fick mig en ny bild på livet idag. Det började redan igår när jag såg ett sandslott på stranden. Något sa mig att jag skulle ta kort på det och när det kommer signaler så lyder jag.

Min blick föll tillbaka på det flera gånger och helt plötsligt hör jag en röst som säger -du kan vara med om en tragedi...

Jag blev kall och förvirrad och vetskapen om att min dotter var och badade i en pool gjorde mig så rädd. Det enda jag kunde göra där var att i min själ lägga en skyddsbubbla över henne och det är den starkaste känslan jag fått. Det kändes för en stund som jag själv var runt henne.

Det gick bra såklart, inget hände men jag kunde ändå inte släppa sandslott.

Igår kväll och i morse tog jag mig en stund för att sätta oss alla i en bubbla som skydd för resan hem. Och över bilen med som tur var. För idag var vi en hårsmån från en tragedi vi kanske inte skulle överlevt. Som tur var fanns snabba reaktioner hos både min man och mig och vi mår bra. Mest jag som är skärrad.

Jag är dock säker på att det var just detta rösten varnade mig för och med kunskapen min fina vän Brittmarie visat mig så lever vi alla nu.

Tillbaka till sandslottet, jag ser det som en påminnelse av livet. Jag kan bygga upp det hur stort och fint som helst, njuta och ha roligt påvägen men det räcker med en vindpust eller ett regnväder så kan det förstöras.  Så det gäller att ta vara på livet, ha styrka att leva på mitt sätt. Bygga mitt skydd för dom jag har runt mig. Och hoppas det räcker för en storm ...

Linda 

Adjö havet

Väska är packad och kroppen fylld av energi och glädje. Själen har fått solsken och hjärtat skratt.

Mina 4 dagar har varit magiska. Tystnaden jag satt mig i flera gånger har gett mig trygghet och lugn.

Tack vackra hav, berg och vind för att jag fick vara hos dig.

Linda 

Vi andas tillsammans...

Jag är så tacksam för livet. Vi är friska och mår bra på alla sätt. 

Igår satte sig min son och jag på ett berg och titta ut över havet. Naturlig började vi prata om meditation och jag visade honom hur jag själv tränar på att yogaandas.

Vi två delar många sidor och jag är glad att han delar (till viss del) intresset om andlighet. Att vara 12 år så händer mycket och jag kan bara visa min väg som jag själv går. Och han gör mig så stolt som mamma. Han är vis och klok, hans tankar sträcker långt över min förmåga. Att ha en son som han är fantastiskt.

/Linda 

Moder jord gör sig vacker...

Vi är lyckligt lottade i Norden, som har alla 4 årstider. Där vår moder jord visar sin fulla prakt. Vi har berg, slätter, hav och insjöar. Djupa skogar och ängar. 

Moder jord smyckar sig under årstidernas brytning för att visa hur värdefull hon är och för att vi ska vara rädd om henne.

Hon är det viktigaste vi har och vi ska värna om hennes kärlek. 

Förra vintern frågade min dotter vad rimfrost var och jag kunde inte annat än att påminna oss om att det är ett av flera sätt för att göra oss uppmärksamma. Jag sa att hon klätt upp sig och gjort sig fin för oss. 

Tidigt i morse när jag gick ut såg jag morgondaggen, blommor och vackert grönt runt mig, ljud av fåglar och en stilla vind. Jag tackar för allt skönt du visar oss just nu. All energi du ger oss och fyller oss med. Och för att jag får uppleva det.

/Linda