Närvaro, passion och togetherness

Mina tre ord för 2015 svetsas samman mer och mer. Dom ger mig förståelse och intensiva känslor som jag inte visste att dom fanns. Närvaron i möten blir mer ärliga, passionen i livet stärks och jag har en längtan av att vara mer i togetherness...

Jag har träffat på utmaningar under mars jag inte trodde jag skulle och dom blir mer och mer intensiva. Min kloka vän Britt-Marie säger att allt är som det ska vara just nu. Universum gör sitt. Själv blåser jag vidare och håller i mig hårt i alla känslor som virvlar runt. Funderar på var dom kommer ifrån. Men det är ju det som är så kallade livet tydligen...

/Linda

Tillit till livet

Jag lägger mig i dina händer och har full tillit till att allt har ett syfte. Att allt är som det ska och att allt även kommer bli som det ska.

"My soul honors your soul. I honor the place in you where the entire universe resides. I honor the light, love, truth, beauty & peace within you, because it is also within me. In sharing these things we are united, we are the same, we are one."  Namaste

/Linda 

Finna ännu en del av sig själv...

Alla dessa möten är som ett pussel och igår blev det ett som lade en saknad bit. Mitt i en kopp te kom frågan upp -om vi inte hade alla präglingar av föräldrar, inte av sina äldre generationer, inte sin skoltid, inte av sin familj idag och inte av det livet vi har nu. Om man skalar av lager på lager och hittar den innersta kärnan. Och vi fick måla en tavla om vem vi är. Vem är vi? Mitt svar kom så fort att jag inte hann tänka. Bohemian...

Jag går in på instagram och hittar en bild Malin Berghagen lagt ut tidigare på dagen... Betydelse som stod där: Bohemian (n.) Gypsy. Wanderer. A person, musica, artist or writer who lives free spirited life and believes in truth, freedom and love.

Då lossnade det och tårarna rann. Jag googlar, jag läser och tar in. Det här är en del av mig jag saknat så mycket...
Linda

Vara unik i ett sammanhang

När jag slog upp mina gröna idag sken solen rakt in i sovrummet och himlen var alldeles blå. Luften var lättare och kroppen var inte längre tung. 

Igår var en speciell dag, inget var som det brukar. Och jag gick hemma och mest bara traskade. Och med facit i handen vet jag att det beror på att det finns beslut jag måste ta, saker som hänger i luften och listor på att göra som väntar. Men mest för att jag är så nära till känslor nu, mer än någonsin faktiskt. Det påverkar, det utmanar och det får mig att växa. Förra veckan hade jag en fika med en nära vän och hennes ord sitter kvar. Vi pratade om att vara unik i ett sammanhang. Att känna sig annorlunda men ändå lika. Och att när vi är på rätt plats i livet är det faktiskt enkelt att vara unik och inte som andra. För alla andra är ju det med....
/Linda

Att inte hitta orden

Det är så många känslor som är i rullning nu och jag har svårt att hitta orden till att förstå och förklara. Jag vet nog inte själv vad det betyder och varför det händer just nu. Troligtvis en del av min process och jag får bara hänga med.

Orden räcker inte till iallafall och jag får känna igenom allt, reflektera och ta ställning av vad som ska få vara kvar. Jag träffar personer som plockar fram bit efter bit till en helhet och jag är så tacksam.

/Linda